Om Hundägarkompetensen

Hundägarkompetensen startade år 2005 och drivs av mig, Jonas Persson, efter att ha genomgått den drygt tvååriga instruktörsutbildningen hos Jeppe Stridh. Jag hade turen att få tillgång till både träningsmark och teorilokal i Kastberga utanför Eslöv. Det är här jag håller mina kurser.

Redan 1999 började jag utbilda min egen hund Kia, en rottweilertik, till räddningshund och sedan vidare till internationell räddningshund och det tog några år. Under tiden var jag hjälpare vid olika kurser i lydnad och sök på SBK-klubben i Eslöv.

Borta bra, men hemma kaos

Men efter en tid så kände jag att det inte räckte, min filosofi och andras börja skilja sig åt om hur man tränar en hund, alltså hur vi som hundägare ska förmedla ett gott förhållande till vår hund. Jag ville ha mer vardagslydnad på min hund. För det är ju hemma som man vill att det ska fungera, inte bara de timmar som man tränar i veckan på klubben eller i skogen. Så var det för min del, jag lade ner mycket tid på att det skulle bli 10:or på lydnaden och i söket, men hemma kunde jag knappt gå med min hund lös. Jag tyckte att man begärde det omöjliga av hunden. Givetvis ska det vara tvärtom - hemma ska det gå i alla fall 95% för att kunna få det att gå bra till 70-80% på träningen.

Jeppe Stridh

Jeppe Stridh var och höll ett föredrag på vår SBK-klubb i Eslöv och jag tyckte det var verkligen sunt förnuft. Jag anmälde mig till en grundkurs hos Jeppe Stridhs Hundägarskola för att fördjupa mitt hundkunnande. Jag gick min kurs och efter den så frågade jag om jag fick utbilda mig i hans regi. Svaret blev att man kan inte söka till utbildningen, utan han i stället tog ut de som har potential. Man skulle dessutom också gå där med två olika hundar. Det gick en tid och jag fixade en labradorhanne på 5 år och anmälde mig till en ny grundkurs i förhoppningar att jag skulle bli antagen i hans regi. Jag gick kursen, men fick frågan varför jag inte hade med min tik Kia igen, för hundar är individer och måste tränas på olika sätt precis som vi människor. Det han ville se var att man kan ta in de olika intrycken som våra hundar ger oss och ge sin hund de signaler som krävs med kärlek och ledarskap.

Utbildningen

Den tionde gången på grundkursen fick jag frågan, min önskan förverkligades och jag började utbildningen år 2002. Utbildningen är på minst två år och innebär att jobba med olika hundar och framför allt arbeta med hundägarna, som de blir efter kursen hos Jeppe Stridh. Det är en tuff utbildning, man ska kunna förmedla så att just du förstår hur du ska jobba med din hund och det innebär att det är en väldigt individuell träning och mycket psykologi. Många tror att bara för man har en tuff hund, så ska det vara tuffa tag livet ut och den rädde och osäkra ska man messa med och pussa hela tiden, men det går upp och ner, för ett förhållande är alltid på väg. Det har jag verkligen sett och dragit lärdom av under de år jag gick min utbildning - det skiftar hela tiden både hos hundarna och förarna. Jag förstår verkligen i dag hur viktigt det är att ha jobbat med olika hundar och förare för att kunna bli en bra instruktör. Man blir aldrig färdig och man kan aldrig säga att man är bäst. När man misslyckas måste man kunna ta med det i sin ryggsäck och lära sig av det.

Certifikat

Hösten 2005, mitt under pågående Jakt & Fiskmässan på Bosjökloster fick jag så mitt certifikat och utbildar nu hundägare med sina hundar under namnet Hundägarkompetensen. Jag är väldigt glad och stolt att ha fått genomgå denna utbildning, då det endast är ett fåtal som får möjlighet till detta.